NEURODIVERSITET
Neurodiversitet är ett begrepp som används för att beskriva variationen av neurologiska förutsättningar och kognitiva funktionsförmågor bland människor. Det innebär att det finns en naturlig mångfald av olika sätt att tänka, känna, uppfatta världen, kommunicera och interagera med andra. Dessa variationer kan inkludera tillstånd som t.ex ASD (autism spectrum disorder), ADHD (attention deficit hyperactivity disorder), SPS (sensory processing sensitivity), 2E (twice exeptional), bipolaritet, Tourettes syndrom eller dyslexi.
Neurodiversitet är alltså mångfalden och variationen av neurokognitivt fungerande inom vår art. Vissa av dessa variationer kan vara mer uppenbara, problematiska eller diagnosbara medan andra kan vara mer subtila eller mindre (eller inte alls) påverkande på en individs liv. Man brukar beskriva att funktionsvariationerna är på en skala, eller i ett spektrum.
En genomsnittlig begåvning eller väldigt hög intellektuell förmåga är också funktionsvariationer. Beroende på omgivande miljö, funktionsvariation och placering på skalan kan individer ha olika möjligheter och svårigheter. Vissa människor kan ha en hög eller normal funktionsnivå och andra har ett omfattande stödbehov. Svårigheterna och möjligheterna kan variera i olika miljöer och kan även förändras över tid.
NEURODIVERGENS
Neurodivergens innebär att människor kan ha en funktionsvariation som fungerar på ett sätt som divergerar (skiljer sig) från den dominerande samhälleliga normen. Att vara neurodivergent kan alltså innebära att ens hjärna, sinnesupplevelser och kognitiva funktioner fungerar på ett annorlunda sätt jämfört med majoriteten av befolkningen.
Ibland kan en funktionsvariation vara nedsatt jämfört med en tänkt normalvariation eller snarare att en funktionsvariation framträder som nedsatt i en viss miljö, medan den i en annan miljö kan vara en tillgång. Att vara blind är exempelvis inte en nedsättning i ett totalt mörkt rum. På liknande sätt behöver inte neurodivergens, exempelvis drag av autism eller ADHD, nödvändigtvis vara en nedsättning. I rätt omgivande miljö kan neurodivergens leda till fördelar, medan den kan framträda nedsatt i andra miljöer.
Begreppet neurotypisk används för att beskriva en person vars funktionsvariation och beteendemönster inte begränsas av miljöer som anses vara inom det som betraktas som "normalt" eller typiskt inom ett samhälle. En neurotypisk person är vanligtvis en person som inte har några diagnoser, eller någon större kognitiv eller neurologisk avvikelse. Begreppen neurotypisk och neurodivergent är inte absoluta eller binära, utan snarare användbara koncept för att förstå variationer i mänsklig neurologi och hur dessa variationer kan påverka en persons upplevelser och interaktioner i världen.
Enligt Karolinska Institutet KIND har upptill 18 procent av barn och unga i Sverige någon typ av diagnos som klassas som neurodivergens.
NEURODIVERGENS I SKOLAN
Neurodivergenta människor kan möta utmaningar i skolan av olika anledningar. Skolan har varit och är lite ”one size fits all”. Den fungerar utmärkt för vissa, men inte för andra som har en neurologi som inte är anpassad för den. Här är några möjliga faktorer som kan påverka neurodivergenta personer i skolan:
- Skolan är utformad utifrån en neurotypisk norm när det gäller inlärning och beteende. Detta kan göra det svårt för neurodivergenta elever att passa in i den traditionella klassrumsmiljön och följa den standardiserade undervisningen.
- Stigma och bristande förståelse för neurodiversitet kan leda till att elever inte får det stöd eller den respekt de behöver. Skolpersonalen kanske inte har kunskap om eller är medvetna om de specifika behoven hos neurodivergenta elever och kan därför inte tillhandahålla lämpligt stöd och anpassningar. Det kan leda till försämrade prestationer och en upplevelse av att vara annorlunda, utanföroch inte passa in.
- Många neurodivergenta elever behöver tydlighet och struktur och kan ha svårigheter med förändringar i rutiner och miljöer. Skolan kan vara en mycket dynamisk miljö, med högt tempo och ständiga förändringar som kan upplevas överväldigande.
- Vissa neurodivergenta elever kan ha ökad känslighet för sensorisk stimuli, såsom ljud, ljus, rörelser eller beröring. Skolmiljön kan vara överstimulerande, distraherande och svår att hantera för dessa elever.
- Vissa neurodivergenta elever kan ha svårigheter med kommunikation, både verbal och icke-verbal. Detta kan göra det svårt att uttrycka sina behov och förstå instruktioner eller sociala signaler i klassrummet.
Risken är stor att neurodivergenta elever exkluderas från lärande och utveckling, och inte kvalificerar sig till framtida studier eller yrken. Det är därför viktigt att skolan arbetar för att skapa en inkluderande lärmiljö där alla elever, inklusive de som är neurodivergenta, får det stöd och de resurser de behöver för att lyckas. Det kan innebära att anpassa lärmiljön och undervisningen, öka medvetenheten och förståelsen för neurodiversitet, och erbjuda stöd och anpassningar. Viktigt är att poängtera att alla elever, oavsett behov, gynnas av anpassade och inkluderande lärmiljöer.
Att ha en skola och ett samhälle där även neurodivergenta barn får möjlighet att lyckas och nå sina fulla potential har många fördelar. Förutom ett förbättrat psykiskt välmående och förbättrade skolresultat kan en ökad inkludering av neurodivergenta på arbetsmarknaden ha potential att generera en samhällsekonomisk vinst på 67 ± 17 miljarder kronor/år enligt beräkningar från EY (Ernst & Young). Det ligger alltså både ett stort mänskligt och ekonomiskt värde i att skapa inkluderande och anpassade skolor, arbetsplatser och samhällen som fungerar för fler och där neurodiversitet ses som normen.
